Hej 2018, please be good to us! Första inlägget för det nya året, många fler lär det bli hoppas jag. Jag hade egentligen packat ner min dator då vi åker hem till Sverige i morgon men jag kunde inte låta bli utan att ta upp den igen och skriva av mig lite. Jag har egentligen ingenting vettigt att säga, utan sitter just nu här vid trappan på andra våningen och försöker koppla upp mig mot killens kusiners nätverk samtidigt som jag väntar på att killen ska komma hem med qebapa (bild på hur det kan se ut hittar ni HÄR). Jag blev helt plötsligt sugen på det, brukar sällan äta det annars. Jag vill gärna hoppas på att det inte dröjer länge tills jag får hem min mat (kan knappt vänta, vad är det med mig?) för snart måste jag även försöka sova lite. Killen och hans vänner samlades nämligen för att ta farväl av varandra och jag vill inte skynda honom, han får ta den tid det tar.
Jag måste bara säga att jag är så tacksam och så himla lyckligt lottad som för det första har hälsan vid min sida tillsammans med mina nära och kära och alla i min omgivning, må det alltid vara så för oss och alla andra! Det andra och egentligen mycket annat som jag är lyckligt lottad över är bla. att jag har två länden fullt med underbara människor som jag kan kalla för mitt hem. Jag brukar alltid tänka så här, det spelar fan ingen roll vart du åker, hur lyxigt ni har det, hur många länder du besöker så länge du reser med rätt personer, känner dig lycklig, tacksam, tar vara på tiden och njuter av den tid ni tillbringar till max. Det jag försöker säga är att, Vi alla på bilden ovan är studenter och lever på den minsta lilla inkomst vi kan ha, men det hindrar inte oss från att ha kul ihop, finnas där för varandra, peppa varandra och hålla hårt om varandra.
Vi tog farväl av varandra idag och alla åkte hem till sig. Det känns så tomt på något sätt för man har ju nu hunnit vänja sig vid att ha varandra nära hela tiden, sitta uppe länge tillsammans, vakna av att någon utav oss kommer in i rummet med varsin kopp kaffe till oss etc. Vi har bla. hunnit utforska Prishtina till max ihop, besökt gamla goda ställen, ätit massa god mat, fikat, tittat på Sex and the city filmerna, besökt kusiner och släktingar etc. Jag har med andra ord haft det underbart och längtar redan till sommaren då en utav oss ska gifta sig!
Sist men inte minst, jag är så tacksam över att jag har världens finaste kille vid min sida. ♥ Jag hatar egentligen att dela med mig av det jag tycket och känner, få människor i mitt liv får ta del av det varav jag aldrig skriver om varken det positiva eller negativa som skulle hända i mitt liv. Jag är jätte rädd om mina kära och håller dom gärna för mig själv, men jag kan inte låta bli utan att dela med mig om vilken underbar kille jag har vid min sida. På tal om honom, vi fyller 10 år tillsammans under juni-månad. Sjukt!! Mer om det då. Nu är min mat hemma, äntligen! God natt vänner, vi hörs hemma i Sverige! Kärlek.
